Portfolio
> PERFORMING ARTS
 > YARI BLUE  
> FOR FILM > MORE HEARTCORE




CV                    



xx


Also!  I am looking for a manager for my music project yari blue  are you the one?    




NÄgra dikter och lÄttexter



en dikt / ett brev till himmelen, kanske nÄr det dig

VÄrtecknen ligger tÀtt framför mig och jag minns inte vad blommorna heter
Jag hade velat ringa dig nu
höra vad du ser frÄn din balkong
Falla in i vÄrt tempo
vÄr jargong & visor
drottning av bisatser, du yrde mellan trÄdar
 ibland plockade jag upp, oftast fick det ligga nÀr du röjde vidare
Jag tÀnkte att du var den ouppmÀrksamma av oss 
rastlöst ledd av busstabeller och kvÀllplaner
 jag lyssnade knappt nÀr du visade allt jag kommer ifrÄn 


Jag började vÀga dem mer noga pÄ grund av dig
LÄta ord klinga vÀlvalt
För ditt intresse lÄg  i skönhet
SÄ jag tÀnkte pÄ takt och betoning, tala Àrligt
“Och tydligt “nĂ€stan skrek du
lÀrarinnan frÄn vika 
poesin trÀdde fram utan ansprÄk i allt
 Och fantasin var lika fÀrgstark pÄ vÄr sida av horisonten
Allting har melodi nÀr en inte har för brÄttom 
jag minns aldrig att vi talade  till punkt
samtal som nu kÀnns som de viktiga ljuder sitt tredje ackord, inget avslut
KÀnns som sÄ lite ryms i ramsorna
Glömska skrÀmmer nu nÀr jag inte kan nÄ dig

Vad ser du frÄn din balkong Anna- Stina?
Blev din syn bÀttre efter livet
Du gav det suddiga form
 I vindfyllda trÀd beskrev du segel och mast
VÄgorna som fÄglar med fart
Kan annan kÀrlek ersÀtta min saknad? 
Jag  tror att jag vet mitt svar men hade gÀrna hört ditt
Finns det en dikt jag kunnat nyttja?
Joll hade du nog sagt om att inreda vÄrt rum med annat,
 ja jag vet, och jag minns att inte skÀmmas
dikter för levande och döda för inne i oss öppnar sig valv bakom valv oÀndligt 

Den jag var med dig Àr nu utan sÀllskap
vid en utsikt av vÄrtecken,
bland trendiga matrÀtter du hade tyckt var löjliga
Hoppas du hann allt du ville, jag bÀr dina sjalar och melodier och en saknad
jag bor nÄgra kvarter frÄn dÀr du höll utkik 
jag tror inte du finns kvar hos oss. 
Blommorna du planterade vÀxter lÀngre Àn jag stÄr rakt 
Tack farmor



2016 - en dikt

Jag har vridit- och kramat ur mina minnen av dig
Mina knogar Àr röda och vita
Mitt hjÀrta har gÀlar, Du kÀnner inte mig mer. 
jag Àr precis som du minns mig, jag minns
ingenting  jag vet inte vad vi faktiskt var med om 

Minnen har jÀst eller skalats av lÀngst vÀgen
FörvrÀngts eller Àr i en pÄhittad ordning
Det har gjort ont 
det brann och jag stannade i  vÀrme
fromade askan till verk 
 den tar mest plats 
Jag tÀnker pÄ annat nu
till jag minns
förlÄt mig en snabb frÄga bara
Jag minns inte hur din doft var
FörrÀn jag pÄminns, om och om igen
allt tar mest plats 


2016- en dikt till

varje ord var vÀlvalt
eftersmak
snart försvinner allt bort
jag smÀlter mot din tunga
drick mig med ett glas vin
jag minns oss som nÄtt asfint 
eftersmak snart försvinner jag bort



Önskar din röst att hitta orden, 2019

önskar din röst att hitta orden
önskar orden din röst 
att sorgers insikter inte dröjer
mod att ta dig för 
jag tror jag vet vad du försöker sÀga
och jag blir inte rÀdd nÀr jag ser dig förÀndras
du har inget att skÀmmas för
önskar din röst att hitta orden 
önskar orden din röst 
oavsett om jag Àr med
mod att ta dig för 

03/08/2016

handstilen slarvig rinner ut som saliv

jag kÀnde aldrig rÀdsla

fanns ingen rimlig plats att sÀtta punkt

undrar om det kommer kunna kÀnnas sÄ igen

  

 Jag vill inte verka bÀttre Àn vad jag Àr

Jag hoppas att mitt namn vÀcker en undran i dig

en basfrekvens 

kanske en saknad 

du behöver inte höra av dig 

Jag kommer aldrig bli som innan dig 

Jag blundar, ser mitt ansikte genom dina hÀnder
har bÀddat för ett Är i sorg


NÀr du slÀpper, rinner jag som sand över golvet. 
du Àr fÀrdig, ser pÄ nÀr jag knyter mina skor
jag har aldrig Àlskat innan
Allt kommer inte alltid att vara ditt

2017- tvÀttmaskin

Sagan fick ett slut
du kommer inte se mig grÄta
byter blad och gÄr ut
kommer inte kunna sova
vattnet smakar lakrits
tredja dagen bakis 
tidsfördriv ger ingenting
tiden gÄr som vanligt

tar den sista ciggen ut paktet som jag bad dig sluta röka
vadar ut och badar i de lakan som var vÄra
hÀr finns inte nÄtt att sÀga 
hÀr finns inte rum för poesi 
nÀr minnen faller ner som löv
tummlas som i en tvÀttmaskin 




kl.11.23 till 03.37, 22024.-AstaRis.pdf 
Scenography Rebecca Eriksson    Wig & mask     Josefine Swahn   Photography Juliann Louise Larssen